De senaste två månaderna har jag roat mig med att plugga engelska, eller kanske inte pluggat engelska utan snarare förberett mig för att göra testet TOEFL (test of English as a foreign language). Provet har en totalpoäng på 120 och består av fyra delar: reading, listening, speaking och writing. CGFNS krav är minst 83 i totalpoäng och 26 på pratdelen.
Jag var inte så orolig inför detta prov innan jag började förbereda mig för det. Ett tag kändes det som ju mer jag förberedde mig inför provet, destu sämre gick det. Efter ett tag lärde jag mig dock hur jag skulle handskas med de olika delarna, jag lärde mig olika mallar för de två sista delarna, men jag var ändå orolig för pratdelen. På den delen har man kort tid på sig att förbereda sig och bara ett försök att svara på de olika frågorna.
Den 14 maj var det dags att bege sig till Stockholm för att ta TOEFL. När jag började läsa på den första artikeln i läsdelen så förstod jag ingenting, eller i alla fall kändes det så. Men jag skakade av mig den känslan och koncentrerade mig. Hörförståelsen kändes bra, var inte alls så svår. Efter en obligatorisk rast på tio minuter var det dags för det jag fruktade mest, speaking. Jag tyckte inte alls denna del gick bra, var helt säker på att jag inte skulle klara gränsen på 26 poäng. Skrivdelen gick snabbt, skrev på för fullt.
De två första delarna, läs- och hörförståelse, får man resultatet på en gång men på de två sista som rättas av en verklig person får man vänta på i ungefär en vecka. Jag sa till min syster att det skulle krävas ett mirakel om jag skulle få 26 eller över på pratdelen, så döm av min förvåning när jag i torsdags kollade mina resultat och jag hade 27 – hur gick det till? (Totalpoäng 106.)
Så, ett sak till jag kan kryssa från listan på saker som måste göras för att jag ska kunna jobba i USA.