Certificate of good standing, igen

Jag chansade på att maila den handläggare hos Socialstyrelsen som skickade mitt senaste dokument, istället för att börja om från början med tillhörande lång handläggningstid. Det var bra för hon skickade ett nytt certificate inom ett par dagar, sen var det bara att vänta på att det skulle komma fram till CGFNS. Det tog ungefär en månad för det att komma fram plus för dem att registrera det på min sida.

Så, ja. Igen stod det att underskriften inte var giltig men nu var alla stämplar rätt i alla fall. Med att underskriften inte var giltig menade de att de inte visste om personen i fråga jobbade hos Socialstyrelsen eller inte. Efter ett par veckor hade de kollat upp det och nu – ÄNTLIGEN – är min svenska sjuksköterskelegitimation godkänd hos CGFNS.

Nu är det dock ett problem med papperna från min högskola – de har inte kommit fram! Jag mailade CGFNS och frågade om det bara var för att de inte hade hunnit registrera dem men det verkar tyvärr som de ”kommit bort”. Eftersom jag har sett kopior på dokumenten vet jag att de är skickade men, ja, vad kan jag göra. Hur som helst, CGFNS rekommenderade mig att be högskolan fylla i och skicka dem igen. I och med att det är mitt i sommaren så är min kontakt på skolan på semester men jag hoppas att hon kan skicka dem så fort hon kommer tillbaka.

Det här tar verkligen tid!

Certificate of good standing

Igår fick jag ett mail om att mitt certificate of good standing (bevis på min svenska sjuksköterskelegitimation) hade kommit in till CGFNS. Äntligen, det tog sin lilla tid. Dels för att Socialstyrelsen har cirka åtta veckors handläggningstid för detta och dels för att ett steg till var klart.

Eller ja, det kunde ha varit klart. För när jag loggade in på mina sidor hos CFGNS fick jag meddelandet att de inte kunde godkänna det eftersom Socialstyrelsen inte hade uppfyllt alla krav de hade. Närmare bestämt en giltig signatur och en ”embossed seal”. Så bara att börja om processen med Socialstyrelsen igen. Suck.

Pratglada jag

När jag började skriva denna blogg så hade jag bestämt mig för att inte prata om mina planer att jobba i USA för någon förutom min syster. Men ja, jag har ändrat mig på den punkten och berättat för tre jobbarkompisar som jag umgås med även privat. Det är ganska skönt att ha någon att prata med om det här. De tycker att det är häftigt att jag gör detta och att jag är modig. Kanske det, men jag påminner dem om att jag inte kommit så långt än, att det kanske inte blir av.

Hur som helst, det är skönt att ha någon att prata med ibland. Som efter TOEFL, hur det kändes och så. Ibland behöver man bara prata av sig och är man som jag en som gärna pratar om det mesta, så kan det vara svårt att hålla tyst.

TOEFL

De senaste två månaderna har jag roat mig med att plugga engelska, eller kanske inte pluggat engelska utan snarare förberett mig för att göra testet TOEFL (test of English as a foreign language). Provet har en totalpoäng på 120 och består av fyra delar: reading, listening, speaking och writing. CGFNS krav är minst 83 i totalpoäng och 26 på pratdelen.

Jag var inte så orolig inför detta prov innan jag började förbereda mig för det. Ett tag kändes det som ju mer jag förberedde mig inför provet, destu sämre gick det. Efter ett tag lärde jag mig dock hur jag skulle handskas med de olika delarna, jag lärde mig olika mallar för de två sista delarna, men jag var ändå orolig för pratdelen. På den delen har man kort tid på sig att förbereda sig och bara ett försök att svara på de olika frågorna.

Den 14 maj var det dags att bege sig till Stockholm för att ta TOEFL. När jag började läsa på den första artikeln i läsdelen så förstod jag ingenting, eller i alla fall kändes det så. Men jag skakade av mig den känslan och koncentrerade mig. Hörförståelsen kändes bra, var inte alls så svår. Efter en obligatorisk rast på tio minuter var det dags för det jag fruktade mest, speaking. Jag tyckte inte alls denna del gick bra, var helt säker på att jag inte skulle klara gränsen på 26 poäng. Skrivdelen gick snabbt, skrev på för fullt.

De två första delarna, läs- och hörförståelse, får man resultatet på en gång men på de två sista som rättas av en verklig person får man vänta på i ungefär en vecka. Jag sa till min syster att det skulle krävas ett mirakel om jag skulle få 26 eller över på pratdelen, så döm av min förvåning när jag i torsdags kollade mina resultat och jag hade 27 – hur gick det till? (Totalpoäng 106.)

Så, ett sak till jag kan kryssa från listan på saker som måste göras för att jag ska kunna jobba i USA.

Nu börjar det!

Hjälp! Är jag verkligen klok?

Jo, det är jag. Om jag inte gör detta kommer jag att ångra mig, det vet jag. Jag har funderat i flera år på detta, kanske blir det fel eller så blir det helt rätt. En sak är säker, jag kommer aldrig att veta om jag inte försöker. Vem vet, jag kanske aldrig kommer så långt som att jobba i USA – men nu har jag i alla falls startat processen för att komma dit.

För ett par dagar sedan beställde jag tjänsten CVS genom organisationen CGFNS som jag nämnt tidigare. Eftersom det är i New York är detta tjänsten jag ska ska ha, för de andra delstaterna finns det en annan tjänst som heter CES report.

CVS står för Credentials Verification Service och är CGFNS’s tjänst för att verifiera utländska akademiska och professionella examen och referenser. De skickar sedan en rapport till New York State Education Department. Den här tjänsten är inte gratis, i dagsläget kostar den 360 USD.

Så vad händer nu?

Från mina sida hos CGFNS har jag skrivit ut tre olika dokument – två av dessa ska skickas till min högskola och Socialstyrelsen, väl ifyllda ska dokumenten ihop med examensbevis och bevis om min svenska sjuksköterskelegitimation skickas in till CGFNS för att utvärderas. Det tredje dokumentet ska skrivas under utav mig hos en notarius publicus för att sedan skickas in utav denna med stämplar och så vidare till CGFNS.

Ett första steg

Jag är specialistsjuksköterska med inriktning operationssjukvård, i dagligt tal operationssjuksköterska, och det är som sådan jag vill fortsätta att arbeta som – fast i USA. Jag har en svensk sjuksköterskelegitimation men för att arbeta i USA så måste jag ha en amerikansk legitimation. Det hade varit enkelt om det bara hade varit att omvandla mitt svenska till ett amerikansk men så enkelt är det inte, det är några olika steg jag måste ta. Det första är att skapa ett konto hos CGFNS och det roar jag mig med i kväll.

Det är en hel del uppgifter som CGFNS vill ha, bland annat personliga uppgifter, kontaktinformation till dig och de skolor (för sjuksköterskeutbildningen men även grundskolor och gymnasium) du gått vid. Man måste också ladda upp ett nytaget foto, typ passfoto.

Vad tycker andra?

Jag som i vanliga fall är en öppen person om mina tankar och idéer har valt att vara tyst om detta. Varför? För att jag tror mina vänner skulle tycka att jag är helt dum i huvudet som funderar på att flytta till USA.

Jag har dock berättat för min syster och hon förvånade mig genom att tycka att det inte en helt galen idé utan faktiskt att det lät spännande. Jag berättade om mina tankar om det inte var för sent för mig att göra något så stort som att flytta till USA, jag är ändå över 40. Jag fick svaret att det aldrig är för sent. Hon förvånade mig verkligen!

Det här att jag valt att vara tyst med mina planer är en anledning till att jag valt att börja blogga igen. För att ha någonstans att dokumentera processen och mina tankar, för att helt enkelt ha en plats att skriva av mig (vilket jag för övrigt har saknat under de år jag varit borta från bloggosfären). Om jag kommer så långt att jag verkligen flyttar – ja det återstår ju att se, men om jag gör det så kanske min resa kan hjälpa någon annan på vägen.

Publicerat den
Kategoriserat som funderingar

Funderingar om framtiden

Är det galet? Ja, det är det. Men ändå så finns funderingarna där, funderingar om framtiden och vad jag ska göra av mitt liv – stanna kvar där jag är eller välja något helt galet.

Funderingarna är inte nya, det har funnits där förr. Men förra gången valde jag att lägga dem på hyllan. Det var helt enkelt för galet. Nu har flera år gått och jag har plockat fram dem igen. Men vilka är funderingarna?

Jag vill flytta utomlands. Jag vill flytta till USA. Jag vill flytta till New York. Jag vill, men vågar jag? Kan jag?

Här finns det nog många som har negativa åsikter om det landet, om den staden. Dessa åsikter får stå för dem. Nej, jag har inga rosenskimrande föreställningar, det finns mycket negativt men det finns det även om många andra länder och städer.